Benjamin
Andersson

Utställningen Resonerande kärl presenterar ett 50-tal av Benjamin Anderssons verk i form av måleri och måleri som installation och är hans mest omfattande utställning hittills. Andersson tog sin MFA vid konsthögskolan på Umeå universitet 2015 och har sedan dess visat sina verk i både solo- och grupputställningar i Sverige och internationellt.

På Sjöbo konsthall leds vi in i konstnärskapet via utställningstiteln, Resonerande kärl. Titeln är densamma som på ett av verken i utställningen men kan också syfta till idén om att människans väsen kan liknas vid ett resonerande kärl. En varelse som absorberar intryck, information och kunskap för att sedan avge ett slags resonans- som ett eko av sin samtid.

Metoden som Andersson använder sig av i sina målningar följer en regelmässig linje som skapar ett djup och en känsla av rumslighet. De målas i två lager. Det första lagret är det som ligger inpå dukens yta och består av skarpa färger i blått, rosa, lila eller grönt som sedan täcks av ett lager ljusäkta järnoxidsvart som är såväl kompakt som opak. Detta är färgen som får ljuset att framträda i Anderssons målningar. Det är ljuset som leder oss genom det töcken som filtrerar vår tysta iakttagelse.

I utställningsrummets mitt finns en installation av ett 40-tal målningar i en valvliknande formation. Varje målning är hängd i taggtråd som singlar ner från taket och bildar ett svårgenomträngligt draperi. Målningens ursprungliga mening skiftar till att ta form av en installation som inkluderar rummet och betraktaren.

I långsamma andetag framträder Anderssons måleri. En stilla puls, måhända inte mänsklig, som frambesvärjer något annat inom oss.. Det stilla andetaget andas bakom det töcken som skyddar vårt inre, omedvetna väsen. Detta språk går inte att tyda med saklighet. Det kan inte beskrivas som kusligt utan befinner sig i ett gränsland där det familjära möter det främmande. En paradoxal känsla som leder oss genom- och in i det ockulta.*

Paula Ludusan Gibe

*Mer om detta kan en finna i Sigmund Freuds teorier och bok Das Unheimliche från 1919 där han också myntar begreppet Das Unheimliche som syftar till den psykologiska upplevelsen.